110102 Kilsbergen är världsklass!

110102

Idag var Kilsbergen likt en sagovärld. Fem minusgrader, vindstilla, nypistade men hårda spår. Det kan ha varit lika bra förhållanden på andra håll i Sverige. Men inte bättre, för det går inte. Det är dagar som denna jag kommer ihåg efter säsongen, det är dagar som denna jag drömmer om. Det är dagar som denna jag uppskattar mest i mitt skidliv. Mer än lägren, mer än Vasaloppet. Det beror på att jag får så mycket mer än ett resultat eller bättre fysik. Det ger mig också mycket i mitt andra liv, det primära livet med familjen. Jag har förutom en sagolik naturupplevelse samt ett minne för livet även fått ökat tålamod, glatt humör och ny kraft. En påtaglig skillnad! Av två timmars skidåkning.. För att citera Kjell Enhager; "I min värld är det är världsklass".

Bilden ovan är från Kilsbergsstugan i Tomasboda. Kilsbergens vackraste plats, med utsikt över Närkeslätten. Det var dagens första stopp. Jag gick dock inte in för att fika även om det var öppet. Jag fortsatte istället mot Rysstorget - Lissleängen - Bocksbosjön (bild 2 och 3) - Lissleängen. Väl där träffade jag på ett gäng Kiffers och Giffers och gjorde dem sällskap återigen till Bocksbosjön - Lissleängen - Rysstorget och sedan tillbaka till Ånnaboda. Drygt 30 km och två timmar blev det. 174 i högsta uppmätta puls och 150 i medel. Bra distanspass!

Jag använde den nya Airtrim-masken bitvis för att avlasta mina stackars lungor som haft det tufft i december. Den fungerade bra även om det inte var särskilt kallt. Jag trodde det skulle bli "trögare" att andas, men det märktes inte att masken satt där. Sedan fungerade den som ett bra ansiktskydd när jag stod på öronen i backen upp till Ånnaboda på tillbakavägen. Jag stakade upp där och lyckades sätta staven på bidningen och pang så låg jag med trynet i snön. Men masken tog smällen så att filtret hoppade ur. :-)





Igår kväll var jag uppe och körde 20 km fri stil på konstsnön. Det känns bättre och bättre i den fria stilen men det är betydligt mer ansträngande. Lyckades skrämma upp hjärtat i 186 slag per minut när jag gick på treans växel hela varvet utom Pettybacken.

Detta var det första inlägget 2011. God fortsättning på er!


Kommentarer
Postat av: Margareta

OOps, ja det var tur att masken tog stöten, för i feiset syns ju inte ett enda dugg av fallet!
Skidåkningen gör dig verkligen gott och jag gläder mig med dig! Tur att vi har Kilsbergen!!!!
Mamma

2011-01-03 @ 11:20:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0